A8

Medeltiden

Ditt resultat

Rätta svar:	12 of 13
Procent rätta svar:	92%
Total tid:	106 sec
Snittid per fråga:	8 sec

Läkarkonst på medeltiden

Medeltidens läkare var väldigt dåligt utbildade, det fanns inte mycket till utbildning och vem som helst kunde bli läkare. Lönen var inte bra heller.

All utbildningen var teoretisk så många visste inte vad de skulle göra när det blev på riktigt. Det var ovanligt med operationer och oftast valde folk att be för den som var drabbad. Man trodde oftast att det var guds verk när man blev sjuk. Araberna var de folkslag som hade mest kunskap om läkarkonsten som spred sig till Europa.

På medeltiden drabbades folk av ungefär samma sjukdomar som vi gör idag, men då förstod de inte orsaken eller hur det spreds. Influensan kunde lätt leda till döden utan rätt behandling.

Den svåraste sjukdomen eller epidemin var de olika pesterna som härjade.

De olika pesterna var, Böldpest, Lungpest och Svinpest.Pesten var den epidemin som var den mest jobbiga och omfattande i dödsoffer.

Ingen på medeltiden kunde förstå hur den kom till eller hur man skulle gå tillväga för att bota den. Pesten orsakades av bakterien Yersinia pestis och förekom i två huvudformer, böldpest och lungpest. Pesten spreds genom bett från infekterade loppor som sugit blod av infekterade gnagare. När människor blir angripna utvecklas en svart utväxt, några dagar efter man har blivit smittad kan man se stora bölder vid armhålorna och ljumskarna. Av de som smittades dog ca 50-80%.

Läkarna på medeltiden trodde att om man drabbades av en sjukdom så var det ett straff från någon gud, ibland kunde de tro att det var en demon som hade tagit kontroll över den sjukes kropp. De flesta läkare var också präster eller munkar och försökte ta reda på vilken gud som straffat den sjuke.

Klostren fungerade som sjukhus på medeltiden, läkaren var en nunna som fick hjälp av en lekmannasyster. Man behövde inte vara adlig eller rik för att vara läkare.

Sjukhusen var väldigt ohygieniska och saknade rinnande vatten.

Nunnorna behandlade spetälska, blinda, mödrar och småbarn, och gamla människor.

Man kunde också komma till klostret för att få råd och medicin.

Sedan kom något nytt. Den privatiserade läkaren.

Bara de rika hade råd att anlita läkarna, som aldrig kunde garantera att patienten skulle bli frisk från sin sjukdom.

När patienterna blev sjuka fick de piller och drycker gjorda på egendomliga ingredienser. Behandling med blodiglar var också vanligt.

Vid klostren odlades kryddgårdar och planteringar av medicin och nyttoväxter. Munkarna och nunnorna hade kontakt med andra kloster i Europa och fick på det viset förmedla kunskap och växter till folket runt omkring. Vid klostren utvecklades också de första apoteken.

Under medeltiden fanns det många spekulationer till varför sjukdomar uppstod.

Sjukdomen kunde vara sänd av gud för att hålla människan från ytterligare synd, eller om patienten dog så kunde den vara sänd av Djävulen. Vissa ansåg till och med att stjärnorna kunde orsaka sjukdomar.

Somliga läkare ansåg att det fanns 4 vätskor i kroppen som skulle vara i balans för att man skulle vara frisk.

Dessa vätskor var: det röda blodet, det vitgrå slemmet, den svarta gallan och den gula gallan.

Det nya inom läkarnas tankegång var att man kom på att en sjukdom kanske orsakades av brist på någonting. Något som kunde tillföras genom medicin.

Upplysningen

Ditt resultat

Rätta svar:	11 of 12
Procent rätta svar:	92%
Total tid:	105 sec
Snittid per fråga:	9 sec

Voltaire

Han föddes 21 november 1694 i Paris. Han riktiga namn var François-Marie Arouet och han var en fransk författare, deist och upplysningsfilosof. Han var en av sin tids mest inflytelserika personer och var ledamot av Franska akademien. Han främst känd för sina tragedier. Det man minns honom mest för idag är romanen Candide. Det är en satir över Gottfried Leibniz' filosofi. Han var också för och argumenterade flitigt för religionsfrihet och medborliga rättigheter. Som den satiriske polemiker han var kritiserade han religiösa dogmer och katolska kyrkans maktövergrepp. Han blev dömd många gånger för sina hårda texter och satt flera perioder i fängelse. Speciellt i hans hemland är han ihågkommen och ärad för den modiga debattör han var som outtröttligt kämpade för medborgliga rättigheter. Han var skeptiskt till demokrati för att ansåg att demokratiska system låter massornas dumhet breda ut sig. Han hade ganska höga tankar om sig själv och föraktade många andra. Borgarklassen var t ex för liten och ineffektiv för att kunna åstadkomma någon förändring i samhället, aristokratin var parasitisk och korrupt, den vanliga medborgarklassen för vidskeplig och obildad och kyrkan ansåg han bara vara bra som balanserad motkraft mot monarkin. Nej för att förbättra Frankrikes makt och rikedom var det bara en upplyst monark med filosofer som rådgivare – sådana som han själv – som kunde göra skillnad. Trots att han var för religionsfrihet så ogillade han starkt den kristna tron. Evangelierna var hopfantiserade och Jesus hade aldrig funnits sa han för att båda var ett simpelt resultat av de som villa skapa Gud till sin avbild. Han var även deist.

Voltaire producerade väldigt mycket under sin livstid. Han hade även ett väldigt brett register och skrev i nästan alla litterära former såsom:

Poesi. Hans första publicerade verk var poesi. Han skrev många småstycken men även två långa diktverk, Henriaden och Pucelle

Romaner. Hans kändaste roman är Candide. Som många av hans verk är Candide skriven i polemik mot Gottfried Leibniz'. Han är oerhört skicklig på att skriva ironi och hans språkbehandling är oerhört behärskad och enkel.

Historiska verk. Voltaire skrev bland många andra kungar om Karl XII, den svenska kungen, och Peter den store, den ryska tsaren. Han skrev även ett flertal mindre verk.

Teaterpjäser. Om man räknar de oavslutade teaterpjäserna skrev Voltaire omkring 50-60 stycken. Det kan tyckas lite lustigt att Voltaire med sin talang för det komiska bara skrev en enda bra komedi, Nanine. Istället skrev han många bra tragedier.

Korrespondens. Voltaires korrespondens var gigantisk. Det är här man bäst kan utläsa Voltaires personlighet. Han visar skicklighet på allt han skriver såsom skoningslös sarkasm när han väljer att vara sarkastisk och kunnigt smicker när han väljer att smickra.

Det tjugo sista åren av sitt liv bodde Voltaire i staden Ferney. Den blev omdöpt till hans ära nu är hans hem ett museum. I det ryska nationalbiblioteket i Sank Petersburg finns också hans eget bibliotek bevarat.